Farmor möter William Shakespeare

Farmor häller upp en kopp varmt te, ställer den på bordet mellan dem och ler.

Välkommen in till min lilla brasa, mäster Shakespeare. Det är en stor ära att ha dig här. Du har fyllt så många storslagna teatrar med dina ord, men jag hoppas att den här tysta lilla vrån också passar dig.

Shakespeare slår sig ner i fåtöljen med en nästan dansant elegans och låter blicken vila på elden.

Den passar mig alldeles utmärkt, goda fru. The Globe i all sin prakt kan ändå inte mäta sig med den sanna dramatiken som ryms i ett tyst rum där två själar möts.

Många som kommer till lovOne känner att de har tappat bort sin egen berättelse. De känner sig vilsna, nästan som statister i sitt eget liv. Du som ser hela världen som en scen, vad säger du till dem?

Han ler milt och lutar hakan eftertänksamt mot handen.

Att teaterns största hemlighet är denna: det finns inga statister, bara outtalade pjäser. Den som står tyst i skuggan bär ofta på den tyngsta sorgen och den vackraste poesin. Om de känner sig vilsna, är det bara för att de ännu inte insett att det är de själva som håller i fjäderpennan.

Farmor ser på honom med en inkännande, lugn blick.

Du har skrivit så vackert och smärtsamt om kärleken. Varför tror du att den kärlek som ger oss mest ljus också är den som kan kasta de djupaste skuggorna när vi förlorar den?

För att kärleken är en ljuvlig galenskap, min vän. Den river ner våra murar och lämnar oss helt försvarslösa. När vi älskar, ger vi någon annan makten att förgöra oss. Men vad vore ett liv utan den risken? En pjäs utan passion är ju bara tomma ord i mörkret.

Många sörjer tiden som gått. De saknar någon som har lämnat scenen alldeles för tidigt. Finns det någon tröst i dina pjäser för den sortens saknad?

Han ser djupt in i elden, som om han i lågorna mindes sina egna förluster.

Tiden är en grym tjuv, det är sant. Den stjäl vår ungdom och våra kära. Men minnet... minnet är den skatt han aldrig kan stjäla. De vi har älskat försvinner inte, de flyttar bara in i våra hjärtans arkiv. Varje gång du talar deras namn, ställer du dem återigen i strålkastarljuset.

Det var oerhört vackert sagt. Om en gäst just nu tvekar utanför dörren till ditt rum här i Fojén, vad skulle du vilja hälsa dem innan de stiger in?

Han möter Farmors blick med en varm, inbjudande gest.

Träd in, du trötta vandrare. Lämna din rädsla vid tröskeln. Här inne är din sorg ingen börda, utan början på ett storslaget epos. Ridån går upp, och jag lyssnar. Berätta din historia för mig.