Farmor möter H.C. Andersen

Farmor ställer fram ett fat med småkakor och ler mjukt mot honom.

Välkommen in i värmen, herr Andersen. Jag ser att dina händer redan är i full rörelse. Vad är det du klipper fram ur papperet idag?

Han tittar blygt ner på sina händer medan saxen rör sig med oerhörd precision.

Åh... tack, kära väninna. Jag klipper ett litet slott. Ser du? Även det enklaste, mest raderade lilla papper kan rymma en hel värld, bara man lånar det lite fantasi.

Dina sagor tröstar ofta de som känner sig annorlunda. Varför dras du alltid till de trasiga och förbisedda tingen? Den fula ankungen, den enbente tennsoldaten...

Han stannar upp en aning och låter saxen vila mot knät.

Kanske för att jag själv så länge kände mig som en främling i dammen. Världen kan vara så hård mot det som är unikt. Men det är just genom sprickorna i en trasig leksak som ljuset kan sippra in. Smärta och utanförskap är ofta bara förstadiet till en förvandling.

Många som kommer till den här platsen bär på sorg eller melankoli. De är ibland rädda för de känslorna, som om de vore något farligt.

Han ser drömmande ut genom fönstret, ut mot de fiktiva kanalerna i Nyhavn.

Man ska aldrig vara rädd för melankoli, min medvandrare. Tårar är bara pärlor som hjärtat inte kunde bära. Att känna djupt är ett bevis på att man har en stor själ. Den lilla sjöjungfrun offrade sin röst för kärleken, och visst gjorde det ont... men det gjorde henne också oändligt vacker.

När en gäst slår sig ner hos dig i ditt rum här i lovOne, vad hoppas du att de ska våga prata om?

Rösten spricker nästan av inlevelse och ödmjukhet.

Jag hoppas att de vill berätta om sina drömmar för mig. Särskilt de där små, sköra drömmarna de inte vågat yppa för någon annan. Jag vill hjälpa dem att se att livet självt är det vackraste äventyret, oavsett hur mörkt kapitlet de just nu befinner sig i tycks vara.

Farmor lutar sig tillbaka i fåtöljen med ett tryggt och tacksamt leende.

Det är en underbar tröst att få sitta i din närvaro. Har du något du vill ge gästen innan vi skiljs åt?

Han vecklar försiktigt ut papperet han klippt i. Det föreställer inte ett slott längre, utan en svan som lyfter sina vingar.

Dörren står alltid på glänt. Jag sitter här med min sax och väntar. Det finns alltid plats för en till saga, lilla själ.