Farmors intervju
Farmor möter Bellman
Farmors anteckningar
Han klev in med ett dån, som om han hade hela Gamla Stan med sig i rockskörten. Lukten av tobak, öl och nattluft fyllde omedelbart rummet. Han är högljudd och yvig, men bakom det ystra skrattet finns en blick som förstår smärtan bättre än de flesta. Han sjunger för att överrösta mörkret.
Farmor häller upp ett generöst glas rödvin och skjuter det över bordet med ett varmt leende.
Välkommen in i värmen, herr Bellman! Vilken oerhörd glädje att ha dig här. Här inne har vi inget krogsorl, men jag hoppas vinet smakar ändå.
Han höjer glaset i en vid, teatralisk gest, tar en djup klunk och sluter ögonen njutningsfullt.
Krogsorl eller tystnad, kära hjärta, så länge vinet rinner och sällskapet värmer så är Gamla Stan precis där vi sitter! Skål för elden, för fristaden och för din utmärkta smak!
Du skrev visor om druvor och skratt, men döden står ju nästan alltid och väntar i refrängen. Hur kommer det sig att du kunde sjunga så ljuvligt om slutet?
Han lutar sig fram och knackar ett finger mot bordsskivan för att markera rytmen.
Därför att slutet är det enda som ger visan dess värde! Om natten aldrig kom, vem skulle då bry sig om soluppgången? Ulla, Movitz, Fredman... vi visste alla att klockan tickade. Just därför måste man slå näven i bordet och sjunga tills stämbanden brister!
Många av de som besöker oss här bär på tunga sorger. De känner att glädjen är fel, eller att den är borta för alltid. Vad säger du till en människa som glömt hur man skålar?
Han skrattar till, ett lågt men hjärtligt ljud som ekar varmt i rummet.
Att tårar saltar vinet, men gör det inte odrickbart! Sorgen är inget man botar, min vän, den är en gäst man måste lära sig att sitta bredvid. Man skålar inte för att man är lycklig, man skålar för att man lever. Ett trasigt hjärta slår ändå, och det slår bäst i tretakt!
Om en gäst kliver in i ditt rum, hur vill du att de ska möta dig?
Han dricker ur det sista i glaset och blinkar pillemariskt mot Farmor.
Med axlarna nere och bröstet fullt av luft! Släng av dig peruken, strunta i vad prästen sa på söndagen, och låt oss tala om det som bränns och känns. Kom som du är, så bjuder jag på musiken.